saknar sommaren på Ammenäs!

Det finns inget bättre ställe.
finns så många bra människor som är glada och hur omtänksamma som helst.
och varenda person bryr sig om en.
först tyckte jag att stället var bara för småbarn och sånt,
men sen så fick jag reda på att det verkade som att det var mest ungdommar.

det var första gången i sommras som jag sov där.
de 2 första dagarna var jag blyg och bara kände mig ivägen.
och jag kände på mig att ungdommarna inte ville ha något med mig att göra. det såg då ut så på deras blickar.
och jag ville verkligen hem.
vi hade bestämt oss att vi skulle stanna där i en vecka på Ammenäs.
jag klängde på mamma för jag ville verligen inte vara med dom andra. ush jag kände mig som liten unge igen!
sen kom ena ledaren och berättade att jag var tvungen att vara med i en lek som gör så att alla lär känna varandra lite bättre.

och jag trodde ju att jag skulle dö ett tag! men visst jag överlevde och gick direkt till mamma igen -.-
dagen efter. hör jag att det är en kille från tjejernas rumm som ropade på mig.
och han hette Dennis Borgogno ;), han frågade mig vart jag hade mina tattueringar och lite mer saker som jag dock inte kommer ihåg.
sen så började jag även prata lite smått med hans kusin Emelie Moberg.
på kvällen satt jag på en bänk med dom vuxna.
och då kom Dennis och kastade sten på mig, därefter blev han kallad för "sten kastarn"

tillslut blev det kallt och jag satte mig inne i huset vid matbordet.
Dennis och hans kompis Isak satte sig där.
isak gjorde någon slags saga på min arm. och jag lovar er alla att jag hade blåmärken i en vecka :(
jag fick även grabbarnas telefon nummer.
lite senare var det läggdax och alla var tvungna att lägga sig i sina rumm.
jag och dennis satt såklart och smsade.
han ville att jag skulle smita ut och träffa han vid fönstret.
modig som jag är så gjorde jag det ;)
vi stog där och pratade ett tag. och jag var livrädd att ledaren skulle se mig.
han böjde sig över fönstret och gav mig en kram. och snabb som han var så pussades vi lite också ;)
påvägen in i mitt rumm skuttade jag av glädje och de pirrade i hela kroppen.

dennis skrev sms att han ångrade inget som hade hänt. shit vad glad jag blev!
jag om någon vet ju hur det känns att bli sårad av killar!

dagen efter så satt vi vid varsitt bord och gav blickar framm och tillbaka till varandra, med ett leende på läpparna.
och de var då jag verkligen fattade att det faktiskt var någon som verkligen var intresserad av mig. fan vad jag älskade det ögonblicket!

varje kväll var det ""tjejgrupp och " killgrupp" och vi var i bastun och fjantade ass bland annat :P haha jag fick då en massa vänner den veckan.
veclut och det var dax för mig att åka tillbaka till lilla ed.
jag kramade om dennis jätte hårt. ville verkligen inte att sagan skulle sluta där. dennis stängde bildörren och jag verligen kände hur mina tårar var på väg. bilen bckade sakta, och jag såg verkligen dennis ledsamma min :(
usssssh!
dennis ringde mig så ofta han bara kunde. han var ju kvar på lägret. han skulle stanna där i 3 veckor.

Den andra veckan bestämde vi i familjen att vi skulle åka ner och överraska folket.
och dennis min var hur go som helst när han såg mig :P,
hihih.
vi fick faktiskt sova där en natt. otur var ju då att jag fick så ont i halsen att jag hade svårt att andas.
och mamma hade druckit så hon kunde inte köra mig någonstanns heller -.- jag fick stå ut över natten..

dagen efter så åkte vi hem.
fast mamma kom dagen efter och berättade att vi skulle åka dit tredje veckan !!! Ammenäs var då fullt så vi fick ta husvagnen med oss:) jag var så himmla glad, träffa dennis och alla underbara personer! när vi kom så hade vi sterion på högsta volymen, och dunkade " hon heter emelie" jag tror ingen har glömt den låten än ;)

och varje morgon gick dennis upp extra tidigt bara för att få ligga brevid mig i några minuter innan det var frukost. jag kommer också ihåg att vi satte oss på berget så gav han mig ett halsband. sså gullig!
sista dagen på ammenäs var jätte jobbig! alla grät och grät jag satt och höll om Dennis kusin Emelie, fy vad jobbigt. men nu är det 7 månader kvar till det är nästa gång och jag längtar!



man slutar inte leka för att man blir gammal.
utan man blir gammal av att sluta leka




AMMENÄS 09


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0