coolamagnusson

Min första kärlek hette Dennis Borgogno.
och vi träffades på sommarlägret Ammenäs år 2009.
när jag träffade dennis så visste jag knappt vem han var,
men efter två dagar så föll vi pladask för varandra.
så man kan väll säga att det var kärlek vid första ögonkastet.
För mig var dennis en sån kille som man bara fick se i filmer.
jag visste inte ens att det fanns några sånna killar över huvudtaget i verkliga livet.
jag kommer ihåg hur glad jag blev varje gång han åkte från göteborg i några timmar för att överaska mig och få träffa mig i någon timme, det var så gulligt av han!
man kan också säga att han "räddade" livet på mig på så många olika sätt.
han fick mig verkligen bort från träsket och fick mig tänka mer på min framtid och vad jag ville göra med den.
han gav mig en massa framtids drömmar och förhoppningar.
och han peppade mig, tröstade mig och brydde sig om min hela tiden.
så han gav mig verkligen en massa kärlek.
vårat förhållande var jätte bra, vi bråkade väldigt sällan och förutom att han var min pojkvän så var han även min bästa vän.
sen kom jag in i en period då hela min värld rasade samman.
det var så mycket som pågick i mitt liv och jag visste inte vad jag skulle ta mig till.
det var då jag kände att jag behövde dennis som mest eftersom han var alltid den jag vände mig till först om jag behövde stöd eller något sånt.
och det var då i stort sett den vevan han började med sin hockey igen.
och jag fick knappt tag i han och vi kunde bara säga i stort sett god natt till varandra i stort sett.
då fick jag mer panik när jag inte kunde nå han och han inte längre fanns där som innan.
så det var i stort sett där som det krashade.
och allting kändes så himla hopplöst och värdelöst.
mamma flyttade ifrån mig, hade ingen kontakt med min pappa och nu "försvann" dennis ifrån mig.
ja allting va verkligen tufft en period.
men jag och dennis fortsatte ha kontakt när han hade tid och kunde prata.
men sen så småning om så tappades den.
men ibland då och då kan vi ringa varandra och undra hur den andra mår.
vilket är bra, för han är verkligen en jätte bra vän och självklart bryr jag mig om honom, han har gjort så mycket för mig.
och han är jätte bra att vända sig till om man är ledsen och behöver prata.
jag är glad över att jag fick träffa honom och jag ångrar det inte en sekund!
jag har i alla fall fått en vän för livet :)