RUBRIK

känner för att jag vill bara skriva , utan att det ska ta slut.
finns så mycket jag vill ta upp.
finns så mycket tankar och kännslor som surrar runt.
finns så mycket frågor utan svar.
att sitta vaken sent på natten själv i mörkret är inte det roligaste.
man är så himla rädd att man ska somna och drömma alla dessa mardrömmar som kommer tillbaka om och om igen,
man är så himla rädd att dessa mardrömmar ska utvecklas till en verklighet.
det jag verkligen vill göra just nu är att låsa in mig i ett svart rum, och inte höra ett endaste ljud.
och där inne kan jag få skrika ut min ilska, allt mitt hat.
och ingen kan försöka stoppa mig.
det här rummet finns i mitt huvud hela tiden, jag hör hela tiden en liten flicka som vill bara skrika ut allt hon tycker är jobbigt. men det finns så mycket som hindrar henne påvägen, och det finns så mycket som tynger ner henne som inte borde. denna lilla flickan behöver hjälp


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0