coolamagnusson

Då har jag varit i Åmål och kollat på lägenheten,
eller jag försökte i alla fall.
tanken på att dom skulle bo där och skapa nya minnen utan mig kändes bara så jobbigt.
dom har ett nytt liv och jag känner mig inte delaktig i det.
så jag kollade runt i 5 min sen kunde jag inte hålla imot tårarna.
jag ville hem till Ed fort som attan, så jag sprang ner för trapporna och tänkte ta första bussen hem.
men hur skulle jag hitta bussstationen? jag hade ju aldrig varit där innan..
så jag gav upp och ringde pernilla. min lilla akut kompis. hon ringer jag alltid när det är jobbigt.
och tårarna bara forsade ner. som tur var så kunde vi åka hem ganska tidigt. vilket var skönt.
så tyvärr fick jag inga bilder på lägenheten.
den var jätte stor och jag gick vilse vill jag lova! jag kände mig inte alls hemma för 5 öre..

idag kändes det mer som att det var ett sista farväl av min familj.
kändes som om jag aldrig mer kommer se dom. ush. bara tanken gör mig illamående.
men jag får försöka vänja mig, jag är ju här nu utan dom, det är bara jag och mormor nu,
och jag är så förbannat glad att jag har henne, vad skulle jag egentligen gjort utan henne? den frågan kommer jag nog aldrig få något bra svar på. dom har gått vidare nu utan mig , så jag får försöka göra detsamma,
jag känner mig rent ut sagt föräldrarlös just nu! det finns ingen pappa som har tid med mig , och nu ingen mamma som finns i närheten när jag behöver henne.

jag är en stark människa, och det här ska jag klara! kom igen emelie du kan!'
jag sitter hela tiden och viskar för mig själv. att jag ska klara det här. oja jag hoppas..
men jag hoppas att mina bröder kommer ha det bra där nere. jag hoppas att mina bröder träffar bra kompisar.
så slipper jag fortsätta oroa mig över dom. oavsett hur många gånger vi har bråkat, så ska ni veta att jag älskar er så sjukt mycket, och det är egentligen nu som jag fattar hur mycket jag gör det. jag vill att ni ska komma hem! jag saknar er redan,... jag älskar er ... :(