kvälls tankar
det blir visst att jag får sova ensam inatt.
och nu när jag är tillbaka i lägenheten och äntligen har satt mig ner och varvat ner lite, så börjar hjärnan sätta igång och tänka alldeles för mycket!
just nu känner jag att jag saknar att ha min familj runt mig.
jag saknar när jag alltid sa godnatt till lilla mamsen innan läggdags och jag saknar till och med varje morgon när jag vaknade av att mina bröder satt och bråkade i köket på morgonen.
jag saknar att ha alla nära.
hade vi bott i samma "stad" så hade det dugit fintfint, för då kunde jag hälsat på dom ialla fall varje dag.
men nu är det som sagt inte så.
nu måste man ha pengar,tid, tågtider med mera för att kunna träffas.
jaja det är då inte lätt..
och så är det en annan konstig grej!
det känns som jag har kommit in en slags "30 årskris" eller något!
bara för att jag har varken är gift , har hus,jobb, eller barn!
men snälla nån jag är ju bara 17 år!
varför får jag någon slags "kris" över det nuu ? :S
weird..
jaja det var vad som fanns i mitt huvud denna kväll!
nu ska jag krypa ner under mitt underbara täcke! :D
Det lågter inte som 30års kris utan verkar vara den "biologiska klockan" som tickar.. 30års kris vill man vara ung,singel och saknar tiden innan man fick barn när man kunde göra vad man ville precis när man ville hahaha har jag hört iaf ;)
Passa på att njuta av dina unga år och få ut så mycke som möjligt av de.. din familjetid kommer :D
haha ja så kanske det heter ja! :)
jodå jag försöker allt passa på! får försöka och inte gå i min mammas fotspår och skaffa barn så tidigt :)
